Läs eller skriv i vår gästbok!

Webmaster

Uppdaterad 2005-09-17

Välkommen till Strandridaregården!

Här bodde en gång Johan Ahlbom, som efter en äventyrlig militär bana fick reträttplatsen som strandridare (kustbevakare) här på norra Gotland. Till tjänsten hörde en liten oansenlig bostad, men sedan Ahlbom gett sig in i kalkindustrin och blivit förmögen kunde han bygga sig den stora och ståndsmässiga bostad som nu kallas Strandridaregården.

Norra Gotlands Folkdansgille, Slitekören och musiker ur Slite Spelmanslag skall nu ta dig med c:a 250 år tillbaka i tiden.
Spelet Strandridaren återger faktiska händelser sammanvävda med en och annan sägen och vill skildra de olika samhällsskiktens vardag och fest. Spelets material är en blandning av tidsenlig dans och musik blandade med texter och sånger från bygden i senare tid. Idén till spelet kläcktes av en grupp inom folkdansgillet. Samarbetet med Slitekören föll sig naturligt eftersom många är medlemmar i båda sammanslutningarna.

Något om Ahlboms tid:
Bondebefolkningen förde den inhemska dans- och sångtraditionen vidare samtidigt som den upplevde kalkbrytningens storhetstid.

Kalkpatronen med familj tillhörde herremansklassen och introducerade den tidens eleganta kläder, danser och musik från bl.a. Frankrike.

En ny arbetarklass - stenarbetarna - uppstod.
Handeln blomstrade. Främmande sjömän förde hit delar av sin kultur vad gäller dans, sång och seder.

Vårt spel vill visa något om hur den Gotländska kulturen påverkats utifrån men också hur frieri och bröllop kunde gå till i 1700-talets olika samhällsskikt.

Se på Strandridaregården, tänk dig skutorna i hamnen, känn stövet från kalkbränningen och lev med i vår 1700-talsatmosfär!

Spelet Strandridaren.

Byns folk samlas till tonerna av en gammal Gotländsk visa: "Staingylpen gärde bryllaup". Man utbyter en och annan historia.
Ett enkelt frieri, mera för stunden än på längre sikt, återges i en annan traditionell visa: "Så kum till mi däu flickä lille".
Stenarbetarna kommer in till tonerna av en nykomponerad visa: "Flicka, flicka, lätta mitt bröst" (Bo Landberg).
Man dansar polska till "Groddapolskan" och man får lära sig nya engelska danser och sånger.
Ahlbom friade ju ståndsmässigt och högtidligt till sin utvalda brud, men den unge Bengt som friade till mjölnarens dotter gick mera rakt på sak. O det berättar en gammal visa på gutamål:

U Gratru u Bengt di taltes bäi i Vasste kvann
u Bengt han sägd´ti Gartru: "Far ja varä di man?"
U Gartru sägd´ti Bengt: "Steig da i ei oe sal,
skall däu fa jetä vafflar u säupe kal."
U Bengten han sätt´si pa gräupacken u raid
u Gartru gick pa golve u ha braid u ha braid.
U Gartru sägd´ti Bengt: "Ja, så ma de da så ske,
um sundä skall vi löisä, um mandä skall vi be."

Sedan den unga Elisabet fått veta att hennes far lovat hennes hand till den mycket äldre Ahlbom, sjunger hon en vemodig sång, upptecknad efter Elisabet Olofsdotter i Burs: "Hur ödsligt är det ej här på jorden", varefter musiken går över till nästa melodi och kören nynnar "Nycklarnas sång" av Svante Pettersson.

Ahlboms giftermål genomförs i herrskapsstil, inte helt efter traditionen. Här står brudgummen själv för kalaset i sin egen bostad. Året är 1726. Här spelas "Gotländsk brudmarsch", det högtidliga skålstycket som på Gotland kallas "Rundarium" och en herrskapsdans, "Retour de Spa".
Bygdens folk, samlas för att på sedvanligt sätt "se brud" och utbringar ett Gotländskt leve: "Hoj, hoj, hoj hurra!" medan brudföljet tågar runt ungmansstången till tonerna av "Nordergutarnas gånglåt" av Svante Pettersson. Folket dansar till "Skaffarepolskan" och sjunger den gutniska visan om "Gamblä Mörti". Tävlingsdanser finns också med i festligheterna, "Skarvan" för pojkarna och "Strådansen" för flickorna. "Stenhuggarengelskan" är med som prov på dans som importerats utifrån.

Vi avslutar bröllopsfestligheterna med dansen "Farandole" och när vår berättelse slutat tar vi oss tillbaka till vår egen tid med Svante Petterssons mest kända melodi "Gotländsk sommarnatt".
 

1500 kom till spelet om strandridaren

Kvällsljuset lyser milt över Strandridaregården i Kyllaj. Solens sista strålar faller över en grupp män och kvinnor, klädda i ålderdomliga kläder.
En välljudande mansstämma tar upp en gammal traditionell sjömanssång och en efter en faller kören in. Några par dansar kadrilj i sirliga turer och i ett hörn serverar en man fårskinn öl.
Är detta verklighet eller en dröm? Man har förflyttat sig till 1700-talet, trots att vi skriver 1981 i år.

Den fantasieggande scenen från Strandridaregården i Kyllaj är hämtad från repetitionen av Strandridaren. En berättelse i tre akter om händelser kring strandridare Ahlboms bröllop.
 

Med betjänt och till häst kom strandridaren och karolinen
Johan Ahlbom för att fria till ungmön på Malms
 

 Premiär för strandridaren

Ikväll är det premiär för dans-, musik, och sångspelet på den plats där händelserna som spelas upp ägde rum i verkligheten 1726.
- Handlingen är hämtad ur verkligheten och historien om Strandridare Johan Ahlbom och hans bröllop finns. Vi har bara diskuterat fram formerna för pjäsen och iscensatt den, berättar Arvid Annas, ledare för Norra Gotlands Folkdansgille.

I vintras höll Distriksungdomsringen ledarkurs i dans. Som avslutning bestämdes att varje dansförening skulle göra ett eget program.

- Vi fastnade för att sätta upp något om Strandriadargården. Och då föll det sig naturligt att koppla in Slitekören med Norra Gotlands Folkdansgille.

Strandridaregården
Strandridaregården som är ett annex till Bungemuseet, ligger i raukområdet ovanför hamnen i Kyllaj. Gården uppfördes i början av 1720 av den legendariske strandridaren och kalkpatronen Johan Ahlbom.

Född i slutet av 1600-talet i Almunge i Uppland, kom han inflyttad till Gotland på 1700-talet. Som karolin hade Ahlbom innan deltagit i Karl XII:s fälttåg och tjänstgjort som kornett i Magnus Stenbocks armé.

Utarmad kom han till Gotland, utnämnd som strandridare, och genom tiderna har en rik sägenflora vuxit fram kring både Strandridaregården och Johan Ahlbom.

Sant och sägen
Många historier har spunnits om spökerier på gården i Kyllaj. Om olyckor som drabbat den som försökt ta med sig något ont från huset. Om mer eller mindre sanna berättelser kring strandridaren själv och hans liv.

Sant är emellertid att Ahlbom friade till den 15-åriga Elisabet Malmsten på Malms gård. Den måttligt intresserade unga bruden firade ett utomordentligt ståtligt bröllop där brudgummen själv var värd. Men på bröllopsnatten hoppade bruden ut genom ett fönster och rymde hem till Malms, vet historien att berätta.
- Strandridaren var en sorts tulltjänsteman, förklarar Sven Wessman, ledare för kören i pjäsen om strandridaren. På 1700-talet var livet här i Lergravsområdet uppbyggt kring kalkhantering och många utländska sjömän kom till Kyllaj.

Sång, musik och dans
Sjömännen roade sig med bygdens flickor och så kom nya danser in i Sverige. I pjäsen dansas både polskor och kadrilj, likväl som tidens nymodighet, engelskor.
En och annan tävlingsdans har vi också lagt in. Sådana som dansades för att pröva hur pass nyktra folk var, förklarar Arvid Annas.

För musikarrangemangen svara Bo Landberg, som blandat traditionella sånger med nyskrivna visor. Kontrabas, gitarr, fiol, flöjt och klarinett ackompanjerar.

I kväll spelas hela Strandridaregårdens historia upp, kulminerande med strandridare Ahlboms bröllop. Allt framfört på utomhusscen med den stora huvudbyggnaden i kalksten som fond.